Bellmanhuset på Urvädersgränd

Bellmanhuset

 

Bellmanhuset

Av Lasse Öhrlund

Fakta och text från olika hemsidor bl.a. Bellmanhuset - Par Bricole, Wikipedia - foton Lasse Öhrlund

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bellmanhuset vid Urvädersgränd 3 på Södermalm, där bodde Carl Michael Bellman 1770-1774 och här skrev han de flesta av sina Fredmans epistlar och Fredmans sånger. De här åren var hans mest produktiva period

 

Den ursprungliga stenbyggnaden uppfördes av Hovslagaren Adam Wollman, Han ägde fastigheten redan 1716 den bestod då av två tomter. Vid den svåra eldsvåda, som den 1 maj 1723 drabbade Katarina församling eldhärjades även den här fastigheten och brann ner till grunden. Totalt brann mer än 500 hus ner i området och endast en eller annan murad stenkällare samt skorstensstockarna fanns kvar. Ganska snart efter branden började Wollman uppföra en ny byggnad i stället för den nedbrunna gården. Byggnaden hade samma omfattning som den nuvarande men endast bottenvåningens murar var uppförda av sten. Förutom att arbeta som hovslagare transporterade Adam Wollman material med häst o vagn till bygget av nya slottet, där finner man nog förklaringen till att ”Bellmanhuset” delvis är uppbyggt av tegel från byggarbetsplatsen vid ”nya” slottet, det hamnade kanske en och annan vagnslast hemma på Södermalm!!... Hur vet man då det, och varför? Jo,- det finns tegelstenar i Bellmanhuset med stämpeln SS, vilket betyder Svartsjö slott. Det slottet som byggdes av Erik XIV och sedan Johan III stod klart 1580 slottet eldhärjades 1687, allt byggmaterial som kunde tas tillvara efter branden fraktades till Stockholm för att användas vid bygget av det nya slottet.

De tegelstenar uppe på vinden i Bellmanhuset som vi trampar på idag har alltså en gång tiden varit byggstenar i 1500-tals slottet Svartsjö ute på Mälaröarna.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Foto: Lasse Öhrlund Foto: Lasse Öhrlund

 

 

Hösten 1763 inköptes fastigheten av Sven Simberg, inspektör vid Stora sjötullen. Simberg genomförde en om- och tillbyggnad och på hösten 1764 stod fastigheten färdig i det skick den i stort sett har bevarats i till idag. Vid den tiden fanns det ingen bebyggelse som skymde huset, man hade en makalös utsikt från fönstren ut över strömmen, Gamla Stan och även Riddarfjärden.

Tyvärr fick Sven Simberg inte njuta särskilt länge av sin fastighet, han avled 1768. Fastigheten inköptes då av assessor Nils Zellén, det var denne man som blev Carl Michael Bellmans hyresvärd 1770 – 1774. Tomtens östra del utnyttjades som kryddgård med mycket lummig grönska, vilken fanns kvar ända in på 1900-talet, den var inhägnad av ett högt plank.

Nils Zellén avled 1806 och fram till 1850 ägdes fastigheten av många olika människor tills den 1850 köptes av sjökaptensänkan Carolina Wennerqvist. Hennes son sjökaptenen Carl Wennerqvist, ägde huset mellan 1871 och 1893, det ironiska är att Carl var en stor Bellman beundrare och medlem i

Par Bricole utan att ha en aning om att han bodde i och ägde huset där Bellman varit hyresgäst. Den upptäckten gjordes först på 1930-talet.

Även Carls far Daniel Wennerqvist var medlem Par Bricole.

 

Fastigheten ägdes av Wennerqvistska släkten ända fram till år 1938.

Svärdottern, Emelie Charlotta (Carls hustru), död den 24 oktober 1921, testamenterade fastigheten till sin son, som i unga år utvandrat till Amerika. Om sonen avled före modern, skulle fastigheten ärvas av sonsonen. Det fanns dock ett villkor. Om ingen hörde av sig inom 25 år skulle kvarlåtenskapen bilda en fond, vars avkastning skulle disponeras av Katarina församlings fattigvårdsnämnd. År 1937 dök sonsonen upp, tog arvet i besittning och bjöd ut fastigheten till försäljning.

 

Par Bricole husets nuvarande ägare

Medan sökandet efter Wennerqvists son pågick fick Bellmanforskaren Gunnar Bolin vid mitten av 1930-talet reda på att Bellman bott på Urvädersgränd. Han meddelade sina rön vid ett sammanträde i Bellmanssällskapet, och en av de närvarande var nyblivne bricolisten Olof Byström (f.1901). Han kontaktade omedelbart Par Bricoles dåvarande ledning med bankdirektör Gösta W Söderberg i spetsen. Detta minnesrika hus ansåg Olof Byström (1901-1998) borde tjäna utmärkt som Stamhus åt Par Bricole.

Bellmankännaren Olof Byström medverkade till att Par Bricole den 15 maj 1938 kunde införskaffa fastigheten för 37.000 kronor. Tack vare Byström undanröjdes ett rivningshot och huset kom i händerna på ett sällskap, som bland annat ser som sin uppgift att vårda Bellmans minne. Efter förvärvet gjordes en omfattande restaurering för att återställa huset så långt som möjligt till dess 1700-talsstatus. Lägenheterna på vindsvåningen togs bort liksom köket utanför Bellmanrummen och fönsterkuporna till dessa rum. Alla fönster återfick sin mindre, ursprungliga storlek. I Bellmanrummen togs ett tjugotal tapetlager bort och de ursprungliga, putsade väggarna med trägolv, framtogs åter och takstolarna gjordes synliga. Fasaderna återfick sin 1700-talsputs.

Den återstående delen av den gamla kryddträdgården öster om huset har tagits i anspråk för en tillbyggnad, vars takhöjd inte fick överstiga det gamla trädgårdsplanket. Där är sällskapets högtidssal inrymd.

 

 

 

Samtliga ovanstående foton av: Lasse Öhrlund

Fritt att kopiera o använda